Det var någon som sa en gång.... "Om man lyckas att tapetsera eller måla en vägg med sin älskling utan att bråka, då kommer kärleken att hålla hela livet"... Snacka om att jag och S kommer att leva flera liv tillsammans. För vi samarbetar toppenbra. Han klistrar och jag tapetserar.
I kväll har vi påbörjat tapetsering i svärföräldrarnas sovrum. Fint blir det. Blir sugen på att tapetsera här någonstans också. Det finns ju ett antal väggar som behöver kläs på om jag säger som så.
En helt annan grej.
Jag klämde mig i dag. Fy satan i gatan vad ont det gjorde.
Jag satt på föreläsningen och de där borden som man har i föreläsningssalar ni vet sådana som sitter fast på ryggen av stolen framför en. Ett sådant där bord som man drar upp ett sådant råkade jag styra till så det åkte ner igen och mitt på mitt pekfinger. Dessutom det högra pekfingret, det som jag nyttjar mest av alla mina fingrar har jag märkt. För fy vad ont det gjorde och fy vad ont det gör.
Blir nog nageltappning på det där om jag har otur.
Länge sedan jag kände en sådan smärta.
Rätt coolt när man blixtrande minns smärta man upplevt tidigare som man faktiskt glömt bort.
Samma sak när smaker och dofter bara tar över hela ens tanke och leder en tillbaka till andra händelser.
Det är fräsigt med sinnen. Borde bejaka dem lite mer faktiskt.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar