Sängen alltså. Just nu är det inte en unge i den, ingen man heller för den delen. Jag ligger helt själv i vår stora säng. Tvärs över den dessutom och lyssnar på radio samt surfar runt på morgonens nyhetsuppslag.
Nora Johnes bidrar med morgonens sköna känsla genom att dra en släpig western efter sig.
Dagens görmål tillhör det triviala så det behöver jag inte göra något större inlägg om.
Trivialt var ett bra ord. Jag har hört det förr men inte nyttjat det. Hörde det just här på radion. Det var Karin Manhemier som tog upp det till minnesytan. Det är ju så himla effektivt. Man förstår precis vad någon vill säga när dom använder det ordet. Det är novembers ord att älska.
Dessutom finner jag Vincents musik trallvänlig. Lite tabu att säga det högt men det är sant. Jag har tidigare mött denne snygging. Har aldrig funnit honom speciellt intressant. Vare sig som människa eller musiker. Men nu börjar han ändå tränga sig in i mig. Rumpan börjar gunga, fötterna flyttar sig fram och tillbaka sidledes. Dessutom har huvudet fått för sig att det skall röra sig snabbt smånickande i någon besynnerlig puls.
Jag antar att hans musik också måste läggas under kategorin digga.
Nu börjar tonen låta lite väl tung där ute. Tror att en moders stränga stämma måste genomtränga gormet innan det blir upplopp och blodig kamp.
Trevlig söndag gott folk.
/Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar