Snacka om att man måste tänka till när man skall försvara sig inför ungarna när dom inser att man inte är perfekt. Som jag tjatar på våra ungar här hemma att dom skall plocka undan efter sig, vara rädd om sina saker, respektera andra människor osv osv. Ni vet, städa rummet, ta undan kläderna efter ni duschat, häng upp era grejer efter träning och gympa, släng i smutsen osv. Sådär som min mamma tjatade på mig.
Jag har ju ännu inte kommit upp till den nivån då jag själv har koll på att göra alla dessa ovanstående grejer. Men jag försöker, det skall gudarna veta.
Så i kväll när den näst äldste kom ut ur duschen och för en gång skull hade med sig hela klädhögen ut därifrån så påpekade han att mina kläder minsann låg kvar där inne fast jag tjatar på dom att dom skall ta bort sina saker.
Ja vad svarar man på det. Varför är inte jag perfekt när jag försöker träna dom att vara det?
Jag talade om för gossen att först och främst så är det ingen här hemma som plockar undan efter mig. Det gör jag själv. Även om det inte händer på en gång så händer det. Det är skillnaden för om denne gosse lämnar sina kläder där inne så kommer dom aldrig bort om inte jag plockar bort dom.
Sedan tog jag till den mer pedagogiska biten med förklaringen att vi tjatar på dom för att dom skall växa som människor. Det handlar inte om vad jag gör eller någon annan gör. Det handlar enbart om vad du själv gör. Det går inte att jämföra sig med andra människor hela tiden för det genererar inte i någon konstruktiv uppbyggnad för självkänsla.
Eh! Jaha? Säger gossen frågande.
Ja då börjar jag förklara. Det skulle ju vara så mycket lättare för mig att plocka undan era grejer, att alltid städa iordning på erat rum, att ta tvätten till tvättstugan som ligger överallt och dessutom bädda iordning sängar. Att sluta tjata och bara göra allt åt er. Då är ju jag bäst.
Ännu lättare skulle det också vara om jag på jobbet gjorde läxor och uppgifter åt mina elever istället för att behöva kämpa med att lära dom att lära sig.
Då förstod han vad jag snackade om.
Det är ju mycket lättare för mig helt klart att göra allas uppgifter istället för att ta allt runt om som kommer i situationen motivation för lärande till kunnande.
Jaha! Konstaterade gossen, ja gör inte jag saker och lär mig nu så kan jag ju verkligen ingenting när jag blir stor.
Nåväl det var väl att hårddra det en aning. Men att curla sina barn är så jävla korkat så jag blir nästan arg när jag tänker på det. Snacka om att göra sina barn en björntjänst. Det finns väl inget som är så coolt och framförallt respektingivande som en trygg människa som verkligen kan sin sak. En som vet vad man gör och en som vet vad den talar om. Det är respekt och det är ett beteende jag eftersträvar för våra barn.
Dom skall bannemig kunna gå rakryggade genom livet och med erfarenhet kunna stå upp inför diverse dilemman dom utsätts för.
Att med sitt kunnande finnas till förfogande för andra människor och tillsammans med dom utvecklas på alla möjliga tänkbara sätt utifrån situationer måste ju bara vara till fördel för ens självkänsla och styrka.
Så tänker jag runt detta i alla fall och jag tänker fortsätta hävda för mina barn att jag är inte perfekt. Aldrig någonsin men det är ingen ursäkt för dom att inte bli det.
Så var det bra med det.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar