För tio år sedan

I detta nu för ganska precis tio år sedan så gav jag upp mitt liv som nytagen student och arbetslös.
Jag fick mitt första riktiga jobb. Det var ett rätt häftigt jobb som showande servitris på Lindvallens Värdshus
Det gick ut på att man fem dagar i veckan skulle servera gästerna med sång och mat. Vi var en grupp på 6 personer som showade huset fullt så gott som varje kväll under en säsong i fjällvärlden.
Snacka om att man kände sig cool då. Världens bästa jobb som kombinerades med fest, skidåkning och ett ansvarslöst leverne.

Nu tio år efteråt sitter jag i ett bygge, med fem barn, en härlig sambo. Jag vare sig glamorös eller speciellt showig heller för den delen. Sjunger gör jag nästan bara i duschen vilket inte är det optimala valet för mig.
Åren går, jag blir bara tråkigare och tråkigare för varje år som går och att gå tillbaka till showvärlden känns som en alldeles för lång sträcka.
Mina dåvarande kollegor har gått vidare och blivit rätt framgångsrika. Någon ser man i rutan var och varannan fredag/lördagsafton, en annan blir en idol, de andra är lite mer doldisar dock arbetar dom fortfarande med sången. Jag arbetar ju också med sången men inte för min egen skull. Det är väl kul att kunna hjälpa andra att hitta det roliga i att sjunga. Men det skulle lika gärna kunna vara vid ett arbetsband bland köttslamsor på Scan.
Ibland kan jag bli besviken på mig själv. Även om barnen och sambon är de finaste som finns och jag älskar dom så otroligt mycket så skulle jag vilja ha kvar en gnutta av min stolthet av yrkesval också. Det skulle faktiskt vara rätt roligt att arbeta med det jag en gång ansåg mig själv vara skapt för.
Min sambo brukar säga att det är slöseri med resurs att jag bara går runt och inte gör något av mitt sug. För egentligen är det ju så att jag har en showtarm som suger i mig och den lugnas inte så länge jag inte ger den rätt fibrer.
Jag får väl se om det blir så att man skickar "jag borde ha blivit" på sina barn eller om man en gång kommer på fötter och gör något själv.
Jag skall ju leva minst 70 år till så det finns ju tid kvar.
//Christelle