Minns ni Gävle 1998?
Massiva mängder av det vita guldet fullkomligt sprutade in över Gävletrakten.
Tåg och bussar blev inställda. Affärer fick brist på färskvaror, skolor och sjukhus fick ställa in undervisning och operationer. Bandvagnar och skotrar fick agera som akuta utryckningsmedel och fortskaffningsmedel.
Samhället fick tänka om och inget fungerade som det skulle göra.
Då var jag arton år och hängde tillsammans med en kille vars farmor bodde i Gävle. Farmorn berättade hur hon på morgonen hade gått ner till ytterdörren och upptäckt att passagemöjligheterna via dörren var omöjlig och att skotta sig ut var det enda alternativet
Sagt och gjort, tanten skottade och det gjorde alla andra i den relativt stora staden också.
Efter några dagar när samhället var igång igen åkte vi dit och det var riktigt fräckt. Snön var skjuten åt sidorna, bilar och bussar kunde beträda vägarna igen. När all snö hade pressats upp mot sidorna byggdes det upp högar av snö runt trottoarer och gångvägar. Därefter kunde man bygga gångar mellan högar som räckte över huvudet även på den längsta mannen.
Skulle man promenera någonstans fick man gå i en snögång. Man hade ingen syn vare sig åt höger eller vänster trafiksituation utan som fotgängare var man helt isolerad.
Det var fantastiskt mycket snö och visst, om man bortser från allt det praktiska som havererade även där uppe i det så kallade "norrland" (Gävle är inte norrland om ni frågar mig) så är det väl inte att tala om hur mycket det skulle krascha här nere om något liknande uppstod.
Men det skulle vara häftigt. Riktigt fint för barnen att få uppleva riktiga, rejäla vintrar av sagovariant.
När jag nu tittar ut genom fönsterrutan kan jag se hur snön väller in här över östkusten och det är tydligen bara här över östkusten som det kan bli sådana massiva mängder snö. Det har att göra med starka och envisa vindar som drar med sig både energi och värme från det fortfarande öppna och relativt varma Östersjön. En lång sträcka att samla på sig material om man säger som så. Om detta sker ihärdigt och högt upp så innebär det att det kan komma sådana massiva mängder snö återigen. En snökanonseffekt Även om det är väldigt sällan som det händer snackar de kunniga om att det händer någon gång vart hundrade år. Nu är det ju inte hundra år sedan det hände i Gävle och skulle det hända här i Sörmland skulle jag inte gråta blod. Det kan jag lova.
Hur som haver, förmodligen är det inte dessa mängder vi har att vänta men när man ser på bilens tak att vi snackar om mer snö än vanligt vid den här tiden. Dessutom fortsätter snön att vräka ner här utanför och det ger en indikation på att det är mycket snö som kommer nu.
Detta säger jag utifrån mina norrländska erfarenheter.
Jag känner mig helt nipprig över detta med snö. Snö är fantastiskt uppfriskande och det är inte många sorger som tränger igenom det vita snötäcket.
Coolt! Som man säger i "Amerikat"
//Christelle
Massiva mängder av det vita guldet fullkomligt sprutade in över Gävletrakten.
Tåg och bussar blev inställda. Affärer fick brist på färskvaror, skolor och sjukhus fick ställa in undervisning och operationer. Bandvagnar och skotrar fick agera som akuta utryckningsmedel och fortskaffningsmedel.
Samhället fick tänka om och inget fungerade som det skulle göra.
Då var jag arton år och hängde tillsammans med en kille vars farmor bodde i Gävle. Farmorn berättade hur hon på morgonen hade gått ner till ytterdörren och upptäckt att passagemöjligheterna via dörren var omöjlig och att skotta sig ut var det enda alternativet
Sagt och gjort, tanten skottade och det gjorde alla andra i den relativt stora staden också.
Efter några dagar när samhället var igång igen åkte vi dit och det var riktigt fräckt. Snön var skjuten åt sidorna, bilar och bussar kunde beträda vägarna igen. När all snö hade pressats upp mot sidorna byggdes det upp högar av snö runt trottoarer och gångvägar. Därefter kunde man bygga gångar mellan högar som räckte över huvudet även på den längsta mannen.
Skulle man promenera någonstans fick man gå i en snögång. Man hade ingen syn vare sig åt höger eller vänster trafiksituation utan som fotgängare var man helt isolerad.
Det var fantastiskt mycket snö och visst, om man bortser från allt det praktiska som havererade även där uppe i det så kallade "norrland" (Gävle är inte norrland om ni frågar mig) så är det väl inte att tala om hur mycket det skulle krascha här nere om något liknande uppstod.
Men det skulle vara häftigt. Riktigt fint för barnen att få uppleva riktiga, rejäla vintrar av sagovariant.
När jag nu tittar ut genom fönsterrutan kan jag se hur snön väller in här över östkusten och det är tydligen bara här över östkusten som det kan bli sådana massiva mängder snö. Det har att göra med starka och envisa vindar som drar med sig både energi och värme från det fortfarande öppna och relativt varma Östersjön. En lång sträcka att samla på sig material om man säger som så. Om detta sker ihärdigt och högt upp så innebär det att det kan komma sådana massiva mängder snö återigen. En snökanonseffekt Även om det är väldigt sällan som det händer snackar de kunniga om att det händer någon gång vart hundrade år. Nu är det ju inte hundra år sedan det hände i Gävle och skulle det hända här i Sörmland skulle jag inte gråta blod. Det kan jag lova.
Hur som haver, förmodligen är det inte dessa mängder vi har att vänta men när man ser på bilens tak att vi snackar om mer snö än vanligt vid den här tiden. Dessutom fortsätter snön att vräka ner här utanför och det ger en indikation på att det är mycket snö som kommer nu.
Detta säger jag utifrån mina norrländska erfarenheter.
Jag känner mig helt nipprig över detta med snö. Snö är fantastiskt uppfriskande och det är inte många sorger som tränger igenom det vita snötäcket.
Coolt! Som man säger i "Amerikat"
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar