Det är lördagsafton och med fötterna i kors iklädd en stickad polotröja av det stickigaste slaget sitter jag här och varvar datoriserandet med en skön stickning. Den håller mig vaken. Tänkte för en gångs skull sticka något riktigt fint till mig själv. Något att klä min topp med. Inte den högra hallontoppen alltså (läs bröst). Den hallontoppen ruttnade för cirka 7 år sedan och nu får jag ägna mig åt att sticka mössor istället för bohemiska bikinis och bröstvärmare.
Det ni, det är grejer det!
Det är tyst i huset. S somnade med den minsta ungen när hon skulle nattas. Han glömde toabesöket som han tjatat om i timmar. De två snart blivande pubbisarna hittade vägen ut och de två mindre varianterna av mig själv är hos pappsen i den stora staden. Det är så lugnt att man inte vet vad man skall ta sig för. Även då är det bra att falla tillbaka på en stickning.
Thank God för hantverket.
Jag konstaterade för mig själv att jag är då verkligen inte alkoholist i alla fall. Vi köpte in lite proviant inför kommande helggöromål. Ni vet att på helger super man. Eller nåt. Hur som haver, dunken står orörd, den är alltså inte ens öppnad. Vindunken alltså. Wiskeyn är det bara nallat av för att den skall göra bot. (Det går magsjuka här hemma och tydligt är att wiskey hjälper till att hålla den på avstånd). Ölen ligger fortfarande på kylning och glöggen är inte uppkorkad.
Jodå! Det är också ett sätt att fira helg på.
Trevlig lördagsafton till er gott folk.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar