Det är riktigt mycket höst just nu.
Det är väl så fru fortuna gjort det. Sätt igång vinden, blås en gnutta så försvinner alla löv på träden.
Det måste ju vara endast av den anledningen vinden är som starkast på hösten.
För att skynda på det kalla gråa som snart övergår till det vita glittriga.
Jag vet inte om jag är redo för vintern i år. Jag känner inte igen mig själv när jag säger detta. Men i detta nu, precis nu när jag sitter med benen i kors på bordet och en tillbaka lutad pose i soffan så känner jag inte för vinter.
Min sambo läser inte min blogg i alla fall så det är ingen fara att jag skriver detta. Skulle han se att jag sa dessa ord skulle han separera sig från mig med ens.
Men jag hoppas att det är övergående. Jag är ju den där som Älskar vintern, observera älskar med stort Ä.
Klockan är tjugo i tio en tisdagsafton. Inte vilken tisdag som helst. En nybliven sjuåring sover gott i sin säng. Hon har haft en bra födelsedag säger hon, den bästa någonsin.
Det gläder mammahjärtat att hon tycker det.
När P föddes var det kallt, rått och regnigt ute. Men det var den soligaste dag jag någonsin upplevt iaf.
I dag sken solen på riktigt. Det har den faktiskt aldrig gjort på hennes födelsedag något år tidigare. Det var första solskensdagen.
Barnet var som ett solsken och mammans hjärta kändes väldigt solskenslikt också.
Alla andra har gått och lagt sig, bäst jag följer deras exempel.
/Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar