Lite mysigt är det att längta också

Det är ju så himla mycket vardag hela tiden. Det är sällan man får tillfället att känna efter så där extra mycket. Just nu är ett sådant tillfälle. Jag sitter och tittar på kärleksrulle efter kärleksrulle. Tårarna trillar och jag byter ut ansiktet på de två lyckliga slutet karaktärerna mot mitt och S. Det är så romantiskt så man blir avundsjuk.

Detta gör jag då för att den underbara uppenbarelsen ej befinner sig på hemfast mark. Han är ute i skogarna i det norra landet och jagar stackars försvarslösa älgmammor och pappor och deras ungar som blivit tillräckligt stora för att vara ätbara.

Men att jag längtar. Inte sådär sorgset längtande. Utan bara sådär längtar med spänning som de gör i filmerna, när dom blir separerade av någon tråkig anledning snart så får jag vara med min älskadelängtan. Den är uthärdlig. Den klarar man av utan några större problem. Det är till och med riktigt, riktigt mysigt att få längta efter den man älskar. Ju närmare veckans slut tiden lider, ju mer längtar man.

Ett redigt kärlekskranks inlägg det här. Men visst, det bjuder jag på. Det är kväll, det är höst, det är mysigt. Man blir helt klart melankolisk

God natt/ Christelle