Som på film....

Sent i går kväll kom jag hem från Kapitalen. Ett firande av ett lyckat, avslutat projektarbete hade fyllt upp eftermiddags och kvällstimmarna. När vi åkte av motorvägen så möttes bussen (jag åkte buss) av blinkande blåljus. Polisen stod och lurade på någon, men det var inte på oss fick jag senare veta.
Hur som haver så gled vi in på busstationen, jag klev av bussen promenerade hem. Samtidigt som jag gick så lyssnade jag efter ljud. Det var så tyst så det nästan blev läskigt.
Jag tänkte verkligen på tystnaden, inte ett fågelkvitter, inte ett vindprassel, inte ens ett monotont moppebröl.
Bara sekunderna efter jag avslutat den tanken hör jag en bil gasa upp med en enorm hastighet. Bilen kör förbi mig i en furiosisk hastighet och jag noterar dess signalement. En vit berlingo av skåpsort. Dvs en utan bakfönster. Det gick alldeles för fort för att man skulle hinna se både registreringsskylt och förare. Dessutom var det väldigt mörkt i bilen så det gick inte iaf.
Jag fortsatte gå hemåt, längs cykelvägen som löper bredvid en skogsrand. Inifrån skogen hör jag helt plötsligt någon ropa, något efter ropet hör jag sirener från en polisbil och obehaget började ta över ännu mer.
Det är mycket sällan man ser polisbilar i vår lilla stad. Det är fortkörnings kontroller som står som huvudorsak till de flesta polisbils besök vi har.
Jag promenerade vidare upp för backen och passerade en infart för den grusväg som leder in mot det område där jag tyckte mig kunna höra ropet och polisbilen.
När jag precis passerat så hör jag en bil komma efter den lilla grusvägen. Det är alltså ingen grusväg man oftast kör på. Jag blir rätt skraj och gömmer mig i busken som står alldeles på sidan om infarten. Tänk om... Var det jag hade i huvudet. Den bil som kommer ut från grusvägen är en polisbil med blåljus. Poliserna ser att jag står mot busken och gömmer mig, vänder upp bilen mot mig och bländar upp, rakt mot mig. Snacka om att man kände sig fånig där man stod i busken som en annan gömmande rymmare. Dom upptäckte rätt snabbt att jag inte var den dom sökte och körde snabbt vidare med en lika hög hastighet som den vita bilen jag tidigare mött.
Jag ser hur dom kör upp mot vårt område som är ett kvartersområde med många villor och små vägar. Två polisbilar till kommer till området och följer samma väg i hög hastighet.
Jag blir rädd, ringer min sambo och ber honom komma och möta mig. Jag vågade absolut inte gå själv. Jag fick bilder framför mig på hur jag går den mörka cykelvägen hem och möter en stressad förrymd gangster som tar mig som gisslan. Ja, ok, när storhetsvansinnet över min egna existens lagt sig (ang mitt skådespel som gisslan), och min sambo kommit för att möta mig så tog vi oss fram mot poliserna som parkerat alldeles mitt emot vårtt hus. Mitt emot vårt hus ligger ett stort område som är inhägnat. Det området är väldigt kuperat och snårigt och ett jättebra ställe för gangsters att gömma sig på. Det hade poliserna också upptäckt och befann sig inne på området med hundar och ficklampor.
Jag tänkte att jag skulle berätta för polisen om bilen som skenat där strax innan dom kommit ut ur skogen. Det kändes som om det kanske kunde vara något av värde, om det nu var så att det var den bilen dom tidigare jagat.
När polisen kom ut ur inhägnaden hade dom med sig en riktig gangster. Helt otroligt, en riktig gangster med handbojor fast i ett polisgrepp.
Polisen la ner förövaren mot polisbilens motorhuv. Precis som på film.
Fy fan vad spännande det var! Skall dock tillägga att jag var riktigt skraj och obehaget rejält påtagligt.
Läste i morse att det handlade om ett inbrott med pengastöld.