Lösa tänder och kalla händer.

Det är höst igen. Det är friskt kallt ute. Händerna isbitslika och nästippen lika så.
Jag älskar hösten, den gör en skönt melankolisk
I detta nu brinner ljusen med en svag doft av vanilj. I´m a sucker for söta dofter på ljus.
Barnen kom hem från sin far i afton och nu sitter vi här i det halvmörka rummet som lyses upp av just stearinljus. Mysfaktor tio på en skala från ett till tio.
Beppes godnattsagor ljuder i stereohögtalarna. En som brusar upp för att det är bristande tillgång på ungspannkaka och en annan som är färdig mest hela natten.
Barnen sitter här bredvid mig, inlindade i varsitt täcke. Den allra minsta ligger i min famn och snusar. Jag skulle vilja använda ord som harmoniskt, ljuvligt och ultimat. Det ultimata avslutet på en vecka som numer gått till historien.

Om två dagar fyller min förstfödda sju år.
I dag är det sju år sedan jag lättade på vattenfallet som skulle leda till en förstfödd dotter. Då var hon envis och vägrade komma ut, även fast kroppen tydligt upplyst den lilla kråkan om att nu var det dags att ge sig av från den varma ombonade fostersäcken.
I dag är hon lika envis med en mun som är fylld av lösa tänder. Ett varmt hjärta av guld och en omsorgsintelligens långt över det jag stöter på hos många människor. Hon är fin min stora lilla tjej.
Nä jag tar nog och sumpar den här datorn och kryper ner med mina godingar i soffan för att öka på mysfaktorn till sprängläge.
/Christelle