Lite om vad som helst

Det är höstigt skönt ute. Rätt kallt men dock trivsamt. Solen skiner så fint och höstvindarna tar i träden så man kan se att världen lever lite.
Snart är träden alldeles nakna och frusna. Som jag sa tidigare så vet jag inte om jag är redo för vintern ännu.
Talade med en person i dag som hade ångest över kommande vinter. Hon var i allra högsta grad inte redo för frost och kallt.
Undrar vad det är som gör att det känns så otroligt tungt i år.
Jag är inte hösttrött, inte det minsta. Har inga svårigheter att kliva upp på morgnarna. Kan likväl vara vaken rätt länge på aftonen också. Om det inte är filmtime. Då somnar jag på tre röda.
Kan det vara det att det är så tungt med mycket som det är i alla fall och att vintern bidrar med ännu mer tunga göromål.
Vi har en ettåring som behöver kläs av och på.
En femåring som är rätt omogen som verkligen behöver tjatas maxat på för att någon påklädning skall ske över huvud taget.
Resterande ungar är relativt självgående.
Det blir inte lika lätt att ta sig till och från skolan heller. Det vill säga om det kommer snö. Kommer det ingen snö kan man ju cykla mest hela vintern. Blir det snö däremot så skall jag banne mig satsa på en spark. Det är mysigt. Ta sparken genom skogen ner till skolan. Om dom bara kunde låta bli att sanda och salta så förbannat så skulle det ju gå prima att färdas till spark vintertid.
Jag skall ta körkort. I smyg. Skall inte säga till någon när jag börjat och inte heller när jag är klar.
Få se hur mycket jag kan leva upp till det.
Jag skall i alla fall försöka få detta att hända i ren diskretion. Inget jag tänker basunera ut. Det är så illa när man misslyckas. Tycker ni inte?

Jaja! Det var det om det. Det är dags för middag, en fin köttfärs gjord på älg ligger i vår diskho. (I påse så klart) Av denne skall det bli goda biffar med kokt potatis och gräddsås.
Tack och lov för min sambo älgjägaren!

/Christelle