Längtar hem...

Sitter på bussen på väg hem efter en lång dag.
Har haft mina sångelever i kväll och äntligen är dagen slut så jag kan få åka hem till mina älsklingar.
Känner inte för att göra något annat än att krypa ner i soffan med min älskling. Försöka komma så nära som det bara går. Se en rulle och somna i hans famn som jag alltid gör.

Första dagen i skolan i dag och den kändes rejält meningslös. En föreläsning som var både kort och innehållslös. Personen i fråga som föreläste är en mycket kompetent och intressant person. Däremot är inte hans starka sida att hålla föreläsningar då han inte kan förmedla sin kunskap via tal. Han har en rejäl nedsättning i talet och det gör det ohållbart.
Texten han ville visa upp var inte heller tillräcklig och mitt inte allt för skarpa öga längre kunde inte läsa vad det stod.
Det gick alltså inte att tillgodose sig varken ord eller text. TYVÄRR! För han sitter på en guldskatt kunskapsmässigt. Synd att missa den.

Tittar ut genom bussens fönster. Det har blivit väldigt mörkt ute nu och kallt. Jag ser faktiskt ingenting utanför fönstret. Endast när man glider upp bredvid en långtradare kan man skönja att det faktiskt är något där ute.
Längtar tills snön ligger vit överallt. Det blir skönt då, skönt att leva igen. Tänk er en solig februaridag när man kliver upp och ser ut genom ett fönster (som sitter på en fjällstuga i fjällen). Snön glittrar, piggelintermometern stiger snabbt uppåt och man vet att man har en dag i backen att se fram emot.
Me love skiing!

God natt
/Christelle