Min lilla hjälte....

Gumman kom hem! Hon berättade om dagens upplevelser på skolan.

Det hade verkligen INTE vart någon god mat som hon så fint uttryckte det. Vi satt och språkade om dittan och dattan när hon plötsligt berättar om dagens lek tillsammans med några kompisar.

Hon berättade hur hon hade upptäckt att en kompis blev ensam och det tyckte hon inte var bra. Så hon hade sagt till de kamrater som hon lekte med att hon inte ville vara med och leka längre. -Varför vill du inte det? Sa kompisarna. -För att jag vill inte det. Sedan gick hon och lekte med den här tjejen som inte hade någon kompis.

Ok! Sa jag, men varför sa ni inte till den tjejen att hon fick vara med och leka med er?

-Nä för dom andra vill inte leka med henne.

Då började mamman här hemma storgråta. Det var som en stor klump i bröstet bara trycktes ut. Fy fan vilken fin unge jag har. Hon är tuff, hon vågar gå sin egna väg och hon har helt justa åsikter om hur en riktig kompis skall vara.

Jag är så STOLT!

-Varför gråter du mamma? Sa dottern.

-Därför att jag är så otroligt stolt över min hjältedotter.

Sen kramades vi........