Så lät det när jag kom hemcyklandes i dag. Innan jag ens kommit fram till huset kunde man höra dessa uttrycksfulla ljud.
Jag var tvungen att lyssna flera gånger om det var någon som vrålade av sorg och smärta. Det var svårt att få bukt med ljudet så jag skyndade mig in.
I dörren möter jag tre galna ungar som kommer springandes och rent ut sagt vrålar MAAAAMMAAAAAA!!!!!
Sedan busade dom vidare genom att springa runt runt, hoppa i soffor, kasta sig omkull osv.
Jag gick fram till pappan som lugnt och sansat stod vid bänken och gjorde nytta.
Vad är det här? Får dom låta så här?
Ja men det går väl bra, sa han. Ett tag i alla fall.
Taget varade hela kvällen och tre lyckliga ungar somnade med ett leende på läpparna.
I morgon kommer de andra två, efterlängtade, underbara, älskade ungarna hem.
Den här veckan har inte vart rolig utan dem. Jag har längtat som aldrig förr.
Det känns fint.
Vi skall börja med ett disco för den äldste.
Rätt roligt var det i dag när jag planerade lite med den yngre festkommitén.
De tyckte att det var på sin plats att man upprättade en myshörna på festplatsen.
Varpå jag snabbt kontrade med "Jahaa! Ni menar en hångelhörna. Så klart skall ni ha en hångelhörna". Snacka om att fnisset var ofrånkomligt '
Men dom erkände att så var fallet i alla fall.
Snacka om att man ligger alldeles för nära ungdomsstadiet när man fortfarande på en gång fattar vad "myshörna" betyder i deras tankar. Haha! Busted på er skitungar.
/Christelle
Busungar!! Ha en fin kväll!!/kramar
SvaraRadera